Anna Bejmar

Hade det i alla fall verkligen SÅ JÄVLA BRA i och är så sjukt tacksam, tacksam för att jag kunnat genomföra den här resan, tacksam för att jag har mina släktingar där borta som har tagit så väl hand om mig och gjort denna resa möjlig. BIG love!!

I onsdags kl 07.50 landade jag på svensk mark efter 8 HEMSKA timmar uppe i luften, spydde ungefär hela resan hem och satt i mitten så en tjej fick flytta på sig konstant för att jag var tvungen att springa in på flygtoan och kräkas. Åt ingenting och ville bara sova, vilket jag inte lyckades med. Men är så nöjd med all hjälp från flygvärdinnorna på SAS som tog så bra hand om mig!!

Sedan dess har det inte blivit mycket sömn på nätterna utan desto mer på dagarna, inte skit kul att vara såhär jetlaged men det blir nog bättre snart.

Förövrigt är jag så otroligt jävla stolt över mig själv som gjort denna resa! Inte bara för att det är så jävla coolt att jag som 16åring, (och mitt enda jobb är som gymnastikledare där jag tjänar 60kr/H) sparat ihop över 14000kr att kunna använda där borta och även betalat halva flygbiljetten med, jag som kan vara sjukt rädd för att flyga har flugit två gånger helt själv, mått sjukt dåligt båda gångerna men ändå klarat det!

Sist men inte minst är jag så stolt över mig själv för att jag vågade och faktiskt gjorde det, det här är något som (av privata skäl som jag inte vill ta upp här, inte än) skulle vara omöjligt för bara ett par månader sedan. Jag har växt så otroligt mycket i mig själv och på bara 3 veckor där borta mognat otroligt mycket! Både mitt självförtroende och mitt mående har blivit mycket bättre och jag har även kommit fram till var jag vill bo och vad jag vill göra i framtiden.

Det här har varit den absolut bästa resan jag någonsin gjort och jag är så jävla glad att jag klarat det!!

Nu längtar jag tillbaka som tusan och längtar redan till nästa år, då jag planerar ännu en resa dit!

Senare på kvällen åkte vi och åt en lättare middag och såg sen HB's pjäs, han var så otroligt duktig!! Efter det åkte jag och Oliver hem till Cara och sov där 

Det är verkligen så fint här och såå mysig. Jag skulle älska att åka hit på vintern när hela staden är täckt av snö, kan tänka mig att det är väldigt mysigt och vackert då!

Vi gick in i en jätte fin cupcake-affär, tyvärr är jag dålig på att ta kort så fick bara en dålig bild.. Ska bli bättre på det!

När jag sedan kommit på planet visade det sig att det skulle bli över en timme försenat, satt och pratade FaceTime med mamma under tiden jag väntade, sen lyfte vi äntligen.

Jag var väldigt nervös men som tur var hamnade jag bredvid en jätte trevlig svensk man som lugnade mig jätte mycket!!

Efter lite mer än 9 timmar i luften var jag äntligen framme och där mötte min mormors syster mig, det är även henne jag bor hos nu.

Tyvärr mådde jag jätte dåligt när jag kom fram till huset och spydde flera gånger innan jag somnade och sov i 14h, det var väldigt välbehövligt!

Idag mår jag bra, vi har varit på stan och jag fick med mig en sport-bh och ett par shorts.

En god lunch och en tur till mataffären senare var vi hemma igen.

Ikväll runt 18 ska vi åka till flygplatsen och hämta min kusin Oliver som ska vara här i Chicago med mig i lite över en vecka!

Har inte så mycket mer att skriva nu utan jag skriver igen när jag har något mer att berätta.

Hoppas vädret är bra där hemma, här är det nämligen ca 16'C och molnigt.. 

Länge sen nu..

Jag sitter just nu i bilen påväg till Arlanda för att jag ska åka till USA idag. Jag ska åka dit själv och vara där i 3 veckor och jag kommer att bo hos vår släkt där.

Är självklart väldigt nervös för att flyga själv och liknande för första gången men är också väldigt taggad på vad som komma skall.

Kommer skriva här så ofta jag orkar/har internet, mest för att jag själv vill ha som minne men även för att familj och vänner ska kunna läsa om vad jag gör på dagarna.

Idag är det ett halvt år, sex månader, ca 26 veckor och 183 dagar sedan Micke gick bort.

Självklart har det varit ett rent helvete, vi stod helt plötsligt med ett kök utan någonting inuti förutom en diskmaskin på grund utav renoveringen han höll på med, vi var helt plötsligt bara fyra vid matbordet istället för fem, det fanns inte längre någon att fråga när man behövde hjälp med att bygga ihop en möbel eller snickra något.  Det fanns inte längre någon man kunde prata om allt med, någon som alltid förstod, någon som nästan alltid var på glatt humör..

Det fanns inte längre någon Micke. 

Livet rasade helt utan förvarning.

 

Trots saknaden och sorgen så kunde mamma inte bara ta det lugnt, hon var tvungen att planera begravningen, säga upp alla hans medlemskap, ringa runt till vänner och släktingar, fixa med bouptäckningen och försöka få iordning på vårat kök (med hjälp av snickare). Trots allt det och mycket mer var/är hon världens bästa mamma, oavsett att hon nyss förlorat sin livskärlek så hjälper hon alltid med läxorna, hon skjutsar och lämnar mig överallt, hon lagar middag varje kväll och hon håller ett glatt humör.

Sånt kanske låter som vardagssysslor för vem som helst, något som alla mammor/pappor gör, och det är det, men när ens hjärta bara är halvt och man är helt utmattad av alla tankar, saknad och sorg så blir allt mycket jobbigare. Vet många som bara givit upp och lagt sig i ett mörkt rum för att bara gråta när sånt här hänt, jag förstår dom, för hur orkar man vara stark när man en dag kommer hem och får reda på att ens man/fru/mamma/pappa/barn/syster/bror har dött? Min mamma är den starkaste människan jag vet, all kärlek i världen till henne.

 

Jag och mina syskon gör allt som dom i vår ålder gör; vi går i skolan, vi har fritidsaktiviteter och vi är med vänner, grejen med oss är bara att vi har gått igenom mer än vad dom flesta i vår ålder har. Vi har inom loppet av 5 år förlorat tre väldigt nära personer till oss. Vi har sett vår mammas hjärta gå sönder framför våra ögon två gånger, och sett henne bli starkare efter båda. Vi har sett vår låtsaslillebror (13år) gå på sin 56-åriga pappas begravning några veckor efter att han hittat honom död på vardagsrumsgolvet,  jag har sjungit på både min morfars och min låtsaspappas begravning innan jag ens hunnit fylla 16. 

Jag har även fått visat för mig vad äkta vänskap är, jag har mina tre närmsta kompisar som funnits där och stöttat når jag behövt och låtit mig vara ifred när det behövts.Finaste som finns!

Ett speciellt tack vill jag ge till min Amanda, min allra bästa, som följde med mig till Alanya och gjorde den resan till en av de bästa trots vad som hänt. Hon får mig alltid på bättre tankar och är världens allra bästa.

 

Samtidigt som allt det här hände hade jag precis klarat mitt sista år i grundskolan, jag var redo för ett skönt sommarlov innnan gymnasiet började, vi hade bara några dagar innan bokat en resa till turkiet och livet var verkligen bäst. Sen kraschade allt. Vi bestämde oss för att ändå åka till Alanya och jag hade med mig min bästa vän, jag åt nästan ingenting på hela resan och gick ner flera kilo (som jag snabbt gick upp igen efter att jag kommit hem, så det är inget att oroa sig för direkt), vi badade, solade och hade det skönt, jag tänkte under hela resan att jag bara hade drömt, att när vi kom hem skulle Micke vara där hemma i köket med snickarbrallorna på för att han höll på i köket. Jag kunde inte inse att det var på riktigt, att han faktiskt inte fanns mer.

 

Idag har det gått sex månader sedan mitt och min familjs liv rasade samman, men jag tror på att allt handlar om hur man ser på saker och ting. Självklart är det här bland det värsta som hänt mig, men ur allt ont kommer alltid något gott. 

- Vi har kommit varandra närmre i familjen

- Jag har börja ta vara på släkt/vänner mer och slutat tagit allt/alla förgivet

- Jag har börjat uppskatta småsaker mer,

 

Där uppe är tre possitiva saker som kommit ur detta, det dåliga är självklart övervägande men jag väljer att tro på att allt har en mening här i livet.

 

Världens finaste, omtänksammaste Micke.

Vi saknar dig så himla mycket här nere och jag längtar tills när vi ses igen.

Ta hand om morfar.

Skit drygt!

Ligger just nu vid poolen med en Cola och ska väll snart äta något lätt!

Det är så varmt att man inte orkar annat än äta, dricka och sola.

Så gulligt här då dom bjuder på massa fika och snacks, mackor och dricka.

Klockan är 15.54 här i Bangkok och planet mot Koh Samui går 17.55, har varit här sen 11 (Thai tid) så blev en hel del timmar att döda..

Men aja, snart är vi framme och då blir det middag och sen antagligen bara slapp i vår bungalow då vi knappt sovit något alls sen vi åkte.

Gud hela golvet gungar för jag är så trött och jetlaggad, ska försöka sova en liten blund innan vi lyfter igen.

Hörs när vi är framme!

Har gått hur bra som helst och vi är just nu i Qatar som är grannland (eller någon sånt) med Dubai, sjukt cool flygplats!

Om ca 1.5h går flyget mot Bangkok och ca 4h efter det går flyget mot Koh SamuI!

En sjukt lång resdag men det kommer det vara värt nu har vi ju i alla fall någon att se fram emot, hemresan däremot...

Jag och massa tjejer fixade ihop en överraskningsfest och det blev verkligen lyckat och hon anade ingenting.

Blev en bra kväll och det både tror och hoppas jag att Ebba tyckte också!

Gud så skönt det ska bli med värme, det är mitt i natten där just nu och 30'C varmt!

Idag vaknade jag och insåg att jag hade somnat på sängen med alla kläder på för att jag egentligen skulle på fest dagen innan men råkade somna istället.

När jag vakande gjorde jag iordning frukost på sämagen till Matilda innan jag kollade på en film.

Vid 12 åkte jag till Stan för att luncha med mamma och efter det gick jag hem och sov i nån timme innan jag vid 17.30 åkte på ledamöte med gympan.